Damhandboll

Oj, hej! va har jag för ursäkt den här gången? Tanken var väl att chilla lite här för att börja blogga på ett annat ställe, Men vet inte riktigt vad som hände där. Så nu när jag verkligen kände för att skriva lite så fick det bli här.

Serien har dragit igång och det blev inte alls som vi hade tänkt oss. Men det är faktiskt inget jag tänker prata om nu, för jag vill ösa kärlek till mitt lag.

Vi har gått igenom mycket tuffa saker tillsammans och alltid tagit oss starkare ur det tillsammans. Flera av er är mina bästa vänner och jag litar på hela laget fullt ut. Så mycket tid som vi lägger ner tillsammans så är det klart att vi får starka band. Jag går igenom en jobbig förlust av en fin vän, och träningen är en undanflykt. Ett ställe där jag får tänka på annat och springa av mig sorg och frustration. Idag lyckades jag inte hålla uppe hela träningen utan fick avbryta sista halvan och fick sällskap i omklädningsrummet där jag fick prata av mig och dela fina minnen. Att bara få en klapp på axeln och ett tröstande leende. Jag är så glad att jag har er tjejer och jag vill att ni ska veta det. Vi kallas oss själva för "Familjen" och ni är verkligen min andra familj för mig. Ibland är inte resultat det viktigaste utan en känsla av att sträva mot samma mål som en grupp. Det är tack vare att ni är så roliga, omtänksamma, härliga och glädjespridare som jag vill spela handboll. Skara HF <3